Mardrömmen slog till igen

Min älsklings flicka <3

Godmorgon mina fina, hur mår ni? Vilken hemsk dag vi hade igår. Min och nog mångas mardröm uppstod. Det värsta av det värsta hände min dotter igår morse. Hon fick feberkramper ( kan ni ej relatera till vad det är så googla) det pågick nog i någon minut men hon var borta, helt okontaktbar på säkert 20 minuter. Hörde ifrån köket hur min sambo pratade med henne under flera minuter men hon hade inte reagerat ” för då hade hon vaknat mitt i natten och bara skrikit men somnade om ett tag, hon satt och åt frukost när min sambo sa ” Astrid hur mår du egentligen” och efter den meningen rusade jag upp från sängen fortare än någonsin, sprang till köket och såg på min dotter som satt och krampade i matstolen och såg hur ögonen försvann på henne mer och mer. Hon blev stel som en pinne och min sambo fick nästan inte upp henne ifrån stolen. Jag backade och började panik gråta, av ren reflektion, hade händerna för munnen så det inte skulle göra Astrid mer rädd. Min sambo lyfte upp henne tillslut och la henne på sidan i famnen på honom och försökte få kontakt med henne gång på gång, inget händer och hon börjar blir blå om läpparna och slutar andas för någon minut och hennes ansikte blir så blekt, helt vitt nästan. Då ringer jag 112. Tillslut efter ett tag så ändras hennes ansiktsfärg tillbaks till de normala och läpparna är ljusrosa igen. Hon börjar pira till lite och öppnar ögonen ibland. Sen börjar hon storgråta och skrika. Jag pratar med larmcentralen och ambulansen kommer på 10 minuter. Det är andra gången vi är med om att barnen får feberkramper då min son också hade det som 1 år. Det önskar jag inte ens min värsta fiende vara med om för det är en näradöden händelse och då det händer måste man behålla lugnet som jag verkligen inte gjorde för jag trodde verkligen min dotter skulle dö igår i min sambos famn. Men jag har en fantastisk sambo och mina barn har världens bästa pappa för han var genom lugn under hela anfallet båda gångerna vilket gjorde så att anfallet inte höll i sig så länge och de känner sig trygga, vilket jag är otroligt tacksam över att han var hemma båda gångerna då det hände. Vet inte hur det hade gått om jag var ensam hemma…

Så gårdagen tillbringade vi ca 4 timmar på akuten och Astrid fick sova ruset av sig både på sjukhuset och när vi kom hem. Så otroligt obehagligt att vara med om detta men på ett sätt är det bra att det händer i tidig ålder, då det är ytterst ovanligt att de får tillbaka kramperna. Det har då aldrig hänt min son, han fick det endast en gång (peppar, peppar) men nu mår Astrid bra igen och hon blir hemma resten av veckan från förskolan då vi vill att hon ska ta det lugnt nu.

Jag ska åka och jobba som vanligt men sambon är hemma med henne och jag ska lämna Liam i skolan vid 8. Ha en fin dag och kom ihåg att vara rädda om varandra<3

Hon är alltid så himla glad, min tjej <3

3 comments / Add your comment below

  1. Fy fan, det här är en av anledningarna till att jag egentligen aldrig riktigt vågat skaffa barn, i rädsla för att sådant här skall hända. Hoppas A mår bättre nu och att du och sambon mår bra också <3

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *